En fullträff från Scan, med överraskande god smak

Nu är det kanske några av er som sätter morgonkaffet i halsen. Jag är inte direkt känd för att hylla helfabrikat. Nu är det ju inte företeelsen helfabrikat i sig som jag stör mig på, nej, det är att så många helfabrikat har så tveksamma innehållsförteckningar, och smakar så illa. Alla människor har inte alltid lust eller tid att själva stå och rulla köttbullar, och det vore väl skam om det inte fanns vettiga sådana att tillgå i våra överfulla mataffärer?

Själva slutade vi för många år sedan att ha köttbullar av typen Mamma Scan på lut i frysen. Jag hade hört av vänner och bekanta att deras barn börjar rata hemlagade köttbullar till förmån för helfabrikat, och den sitsen ville jag aldrig att vi skulle hamna i. På den vägen är det.

Härom veckan fick jag möjlighet att pröva en ny sorts köttbullar från Scan, som jag aldrig självmant hade köpt. Till saken hör, att just den dag då varan levererades, hade vi en osedvanligt stressig eftermiddag, full av vad man skulle kunna kalla för logistiska familjeutmaningar. Då kom faktiskt dessa köttbullar som en skänk från ovan.

Jag öppnade förpackningen med viss skepsis, men kände genast en tilltalande arom som steg från köttbullarna. Vi smakade, och de var verkligen goda, även i kallt skick.

Det känns faktiskt väldigt roligt att kunna berömma dessa köttbullar. De har en sympatisk innehållsförteckning, en hög kötthalt och en läcker kryddning. Att de dessutom smakar lika gott kalla som varma, det är i mitt tycke en solklar bonus.

Jag skulle definitivt kunna tänka mig att köpa dessa köttbullar, nästa gång tiden är knapp, frysen är tom, och jag är dåligt förberedd. De är ett fullgott alternativ till hemlagat, och sådana vill vi ha fler av, eller hur?

I London, för en vecka sedan - frukost på St Johns; middag på TheProvidores

När vi i morse vaknade på vårt lantställe i västra Sörmland, kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på förra söndagen, då vi vaknade betydligt tidigare; i London. När vi planerade resan funderade vi på att äta på St John, men det föll på att vårt schema blev fullspäckat, och dessutom på det faktum att denna restaurang i likhet med många andra inte är öppna på söndagar. När vi upptäckte att St John även numera har ett hotell, och där en frukostrestaurang, då kände vi oss av förklarliga skäl manade att boka bord.

Vi ökade på aptiten genom att promenera från vårt hotell; en rask promenad på knappt 20 minuter i solsken, genom nästan folktomma gator. Det byggde upp till en fantastiskt fin frukostupplevelse.Vi valde St Johns egen rimmade skinka, perfekt bräckt, serverad med efter alla konstens regler stekta ägg, stekt surdegsbröd, samt en hemlagad ketchup med sympatiskt sting av vinäger och en distinkt tomatsmak. Lägg därtill en stor kanna presskaffe och färskpressad apelsinjuice, så har ni en bild av hur vi startade vår söndag för en vecka sedan.

Senare på dagen besökte vi Tate Modern, Promenerade sedan i solskenet längsmed Themsen, och åkte till Hix Oyster & Shop House för att inta tre sorters ostron.

Efter lite kompletterande eftermiddagsshopping, åt vi på kvällen fantastiska tapas på The Providores, på behagliga tio minuters promenad från vårt hotell. Vi besökte denna restaurang redan förra Londonresan, på rekommendation av en bloggläsare som bor i området. Då åt vi en trerätters söndagsmiddag en trappa upp, men denna gång stannade vi på gatuplanet i Providores Tapa Room. Där serveras inte, som man kan tro, tapas. Så här ligger det i stället till:

Att säga att vi fick nya smakupplevelser, det känns närmast som att pressa ut den sista droppen ur en alltför väl använd klyscha. Måltiden väckte helt enkelt smaklökar som måtte ha legat i dvala ett tag. Det var en minst sagt minnesvärd upplevelse, och jag blev riktigt sugen på att köpa någon kokbok av Peter Gordon (mannen bakom restaurangen i fråga).

det enda problemet var bara att det var så svårt att välja bland alla rätterna på menyn. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, men att jag kommer tillbaka, det är jag ganska så övertygad om.