Purjolök- och kikärtssoppa med knaperstekta sidfläsktärningar

När jag bjuder på soppa, blir det allt som oftast säkra, beprövade klassiker. Bland barnens favoriter återfinns slät broccolisoppa med grädde och vitlök, eller den klassiska spenatsoppan med ägghalvor. Ibland har jag experimenterat, men gensvaret har inte sällan varit ganska skeptiskt.
Härom veckan tyckte jag att det var dags att vidga vyerna en smula, även fast valet föll på en soppa som förekommit förr, en variant på en kikärts- och purjolökssoppa som vi hittade hos Jamie Oliver, i något av hans TV-program, för många år sedan. Jag kokade soppan med hemlagad hönsbuljong, och serverade den med knaperstekta tärningar av rökt sidfläsk. Med andra ord blev den knappast ett vegetariskt alternativ, men den som så önskar kan givetvis använda grönsaksbuljong och avstå från fläsktärningar till förmån för exempelvis parmesanost, som den faktiskt serveras med i originalreceptet.
responsen från barnen blev över förväntan god. En slukade soppan, en tyckte den var okej. En åt soppan med en neutral axelryckning som kommentar, och en var så trött och på så dåligt humör att den vägrade smaka. Jag väljer att tolka detta som en seger, och kommer servera denna soppa igen; var så säker.
Vi vuxna tycker att detta är soppa som med fördel kan serveras bara delvis mixad, men för husfridens skull serverade jag soppan helt slät denna gång. Man måste trots allt välja sina strider, eller hur?
Som tillbehör experimenterade jag fram små ostpastejer, efter ett matminne från en middag hos goda vänner i vintras. Jag har ännu inte bestämt mig för om de är värda ett blogginlägg, men de blev ganska snygga. Och, ja, det blev goda, men de smakade inte riktigt så mycket ost som jag hade hoppats på.

Kikärts- och purjkolökssoppa på hemkokt kycklingbuljong, med knaperstekta sidfläsktärningar 500 gram kikärtor
500 gram sköljd, ansad och finstrimlad purjolök
4 vitlöksklyftor
8 dl hemkokt hönsbuljong
salt och svartpeppar
350 gram rökt sidfläsk1. Koka upp kycklingbuljongen tillsammans med kikärtor, purjolök och vitlök.
2. Låt soppan koka under lock på medeltemperatur i tjugo minuter.
3. Mixa soppan helt slät. Smaksätt med salt och svartpeppar, och späd soppan, om du så önskar.
4. Tärna det rökta sidfläsket, och knaperstek tärningarna.
5.Smaksätt gärna soppan med lite extra riven vitlök, som rörs ned strax innan den ska serveras. Strö det knaperstekta fläsket över soppan, eller toppa med parmesan och ringla lite fruktig olivolja över. Lite extra svartpeppar kan också smaka bra.

Ännu en enkel kycklingsoppa - höstens bästa mat

Sedan vi fick för vana att regelbundet koka vår egen kycklingbuljong, har nivån på matlagningen här hemma höjts ytterligare. Tidigare hände det emellanåt, men absolut inte så ofta som man kanske skulle kunna föreställa sig, att vi gjorde slag i saken och tog oss den ynka lilla tid som krävs för att förbereda ett buljongkok.

Den utlösande faktorn var, som jag tidigare nämnt, när vi började köpa hel kyckling i stället för lårfiléer. Orsaken till detta var ett besök i en mindre mataffär innanför tull, där priset på kycklingdelar låg på orimliga nivåer. Ibland kan en enstaka händelse verkligen få oanade följder. NU bågnar vår frys allt som oftast av kycklingskrov, tack vare detta regimskifte.

Den senaste soppan i mängden är kanske inte så märkvärdig, ja, den kan nog låta ganska oansenlig, men tro mig, det var en rent överjordiskt god soppa. Så här års skulle jag egentligen vilja börja varje måltid med en skål varm soppa. Kycklingbuljong är den ultimata smaksättaren, vilken soppa det än månde vara.

Enklare än så här blir det egentligen inte. Prisvärda ingredienser, dessutom.
Sofritto på lök, vitlök, morot och selleri.
Den söta smaken från smaken röd paprika.
Generöst med kycklingkött.
De goda borlottibönorna.
Fyllig, hemkokt buljong, som blandas med fin tomatsmak.
Slutligen parmesanost i en driva uppepå, och kanske några tag med pepparkvarnen.
Kort sagt - genuin, rustik och värmande höstmat, när den är som bäst.

Kycklingsoppa med paprikasoffritto och borlottibönor
1 kyckling på minst 1,3 kilo
1 stor gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 selleristjälkar, finhackade
1 stor morot, fint tärnad
1 stor röd paprika, fint tärnad
olivolja
8 dl hemkokt kycklingbuljong
1 burk Mutti krossade tomater
salt, svartpeppar
1 burk borlottibönor
0,5 tsk rörsocker

parmesanost till serveringen

Stycka kyckling, skär loss köttet, och finstrimla det.
2. Fräs de tärnade grönsakerna i olivolja, tills de mjuknat.
3. Tillsätt kycklingbuljong och tomatkonserv. Låt småkoka i 15 minuter.
4. Lägg i kycklingköttet, och låt det blir genomkokt.
5. Smaka av med salt, svartpepar och rörsocker.
6. Servera med parmesanost, och mer svartpeppar för den som önskar.

En fullträff från Scan, med överraskande god smak

Nu är det kanske några av er som sätter morgonkaffet i halsen. Jag är inte direkt känd för att hylla helfabrikat. Nu är det ju inte företeelsen helfabrikat i sig som jag stör mig på, nej, det är att så många helfabrikat har så tveksamma innehållsförteckningar, och smakar så illa. Alla människor har inte alltid lust eller tid att själva stå och rulla köttbullar, och det vore väl skam om det inte fanns vettiga sådana att tillgå i våra överfulla mataffärer?

Själva slutade vi för många år sedan att ha köttbullar av typen Mamma Scan på lut i frysen. Jag hade hört av vänner och bekanta att deras barn börjar rata hemlagade köttbullar till förmån för helfabrikat, och den sitsen ville jag aldrig att vi skulle hamna i. På den vägen är det.

Härom veckan fick jag möjlighet att pröva en ny sorts köttbullar från Scan, som jag aldrig självmant hade köpt. Till saken hör, att just den dag då varan levererades, hade vi en osedvanligt stressig eftermiddag, full av vad man skulle kunna kalla för logistiska familjeutmaningar. Då kom faktiskt dessa köttbullar som en skänk från ovan.

Jag öppnade förpackningen med viss skepsis, men kände genast en tilltalande arom som steg från köttbullarna. Vi smakade, och de var verkligen goda, även i kallt skick.

Det känns faktiskt väldigt roligt att kunna berömma dessa köttbullar. De har en sympatisk innehållsförteckning, en hög kötthalt och en läcker kryddning. Att de dessutom smakar lika gott kalla som varma, det är i mitt tycke en solklar bonus.

Jag skulle definitivt kunna tänka mig att köpa dessa köttbullar, nästa gång tiden är knapp, frysen är tom, och jag är dåligt förberedd. De är ett fullgott alternativ till hemlagat, och sådana vill vi ha fler av, eller hur?

I London, för en vecka sedan - frukost på St Johns; middag på TheProvidores

När vi i morse vaknade på vårt lantställe i västra Sörmland, kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på förra söndagen, då vi vaknade betydligt tidigare; i London. När vi planerade resan funderade vi på att äta på St John, men det föll på att vårt schema blev fullspäckat, och dessutom på det faktum att denna restaurang i likhet med många andra inte är öppna på söndagar. När vi upptäckte att St John även numera har ett hotell, och där en frukostrestaurang, då kände vi oss av förklarliga skäl manade att boka bord.

Vi ökade på aptiten genom att promenera från vårt hotell; en rask promenad på knappt 20 minuter i solsken, genom nästan folktomma gator. Det byggde upp till en fantastiskt fin frukostupplevelse.Vi valde St Johns egen rimmade skinka, perfekt bräckt, serverad med efter alla konstens regler stekta ägg, stekt surdegsbröd, samt en hemlagad ketchup med sympatiskt sting av vinäger och en distinkt tomatsmak. Lägg därtill en stor kanna presskaffe och färskpressad apelsinjuice, så har ni en bild av hur vi startade vår söndag för en vecka sedan.

Senare på dagen besökte vi Tate Modern, Promenerade sedan i solskenet längsmed Themsen, och åkte till Hix Oyster & Shop House för att inta tre sorters ostron.

Efter lite kompletterande eftermiddagsshopping, åt vi på kvällen fantastiska tapas på The Providores, på behagliga tio minuters promenad från vårt hotell. Vi besökte denna restaurang redan förra Londonresan, på rekommendation av en bloggläsare som bor i området. Då åt vi en trerätters söndagsmiddag en trappa upp, men denna gång stannade vi på gatuplanet i Providores Tapa Room. Där serveras inte, som man kan tro, tapas. Så här ligger det i stället till:

Att säga att vi fick nya smakupplevelser, det känns närmast som att pressa ut den sista droppen ur en alltför väl använd klyscha. Måltiden väckte helt enkelt smaklökar som måtte ha legat i dvala ett tag. Det var en minst sagt minnesvärd upplevelse, och jag blev riktigt sugen på att köpa någon kokbok av Peter Gordon (mannen bakom restaurangen i fråga).

det enda problemet var bara att det var så svårt att välja bland alla rätterna på menyn. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, men att jag kommer tillbaka, det är jag ganska så övertygad om.